Jag kan ärligt talat inte komma på ett enda tillfälle då en bild skulle säga mer än tusen ord. Jag skulle vilja förkasta det uttrycket som ett intetsägande ordpsråk i mängden (som att ropa hej efter att ha hoppat över en bäck, vad spelar det för roll om man hälsar innan man blir dyngsur. avgå).
Hur som, hycklande nog tänkte jag använda mig av bilder istället för femtusen ord för att beskriva mig själv en smula. Mest för att det är festligt, men även för att jag är lat och någonstans känner att jag skulle vilja presentera mig lite grand ändå, med tanke på att jag kommer skriva här lite då och då. Så här kommer fem bilder jag slumpmässigt valt ut från min dator som får hjälpa till att bilda en liten uppfattning om vem jag är, resten av den uppfattningen kommer med tiden antar jag.
Genomgång av bilderna:
- En kiwifågel i ståltråd, jag pysslade ihop den på ett fågelskådarläger i Jämtland för några år sen. Jag valde att göra kiwi för att det är enkelt att pyssla ihop, och för att de är så fluffiga och söta. Som pokémon fast ett riktigt djur! Hur lätt som helst började den fungera som julpynt i julas då jag hängde en julgranskula i den.
- Xanté och brädspel. Underbar kombination. Mmmm.
- Kaffe och Sailormoonkortlek. Jag förnekar inte att jag är en av dem som på ett hurtigt sätt kärleksförklarar kaffe jämt och ständigt på sociala medier och skojfriskt säger att jag går på koffein. Varför? Enkelt svar: kaffe är kärlek i flytande form.
Sailormoon är en awesome, om än lite problematisk ur feministiskt perspektiv (återkommer kanske till detta), serie. Ärligt talat dock, vilka serier är inte det? Vilka serier är okej att gilla ändå?
Mina favorit "sailor scouts" är Mercury och Neptune. Det kanske eller kanske inte är för att de har så episkt hår.
- Ett armband jag hittade bakom min tvättmaskin som legat där i två år. Jag gav den till min vän, för det är ett vänskapsarmband. Jag har ett likadant som är genomslitet. Den bilden får vara med för att jag vill 1 visa att det är okej att ha vänskapsarmband när man är 23 år och 2 visa min klantighet att tappa en grej bakom tvättmaskinen och låta den ligga där i två år.
- En vit katt jag klappade i en diverseaffär i Gränna. Är en hundmänniska i grund & botten men den här katten var något utöver det vanliga.
Sträcket på bilden kommer från en spricka i kameran efter den gången jag tappade min mobil från fjärde våningen. Det här med klantigheten ni vet.
allons-y!
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar